Och helt plötsligt så är onsdagen fullspäckad. Med saker jag faktiskt vill göra, är detta möjligt? De kommande 3 veckorna är faktiskt packade med saker jag vill göra. Så mig gör det inget att jag har prov i spanska på torsdag och prov i historia på fredag. Jag tar emot det med öppna armar för jag har liksom som små belöningar i slutet av vägen. Det är extremt skönt att ha det så, att kunna titta i genom din kalender och se att man får träffa vänner, vara med om roliga aktiviteter och att man har tid att njuta av livet. Jag kan bara säga att det var inte vad jag hade förväntat mig på gymnasiet. Jag hade en bild i huvudet att jag skulle kollapsa efter 2 månader, inte leva loppan. Jag trodde att jag skulle må dåligt, att jag skulle vara konstant stressad och inte bry mig om någonting längre. Så skulle det kunna vara, om det inte vore för det faktum att jag studerar musik. Jag studerar det jag är beroende utav, hur många kan säga att de gör det?
Det blir nästan för mycket för mitt arma lilla hjärta att ta emot. Att bli omtyckt av nån annan på det sättet? Jag tror inte att det är möjligt, att nån blir nervös över att träffa min familj och vänner. Jag får inte in det i hjärnan, can not compute. Jag är så överlycklig så jag knappt vet var jag ska ta vägen. Men jag är också rädd att jag ska jinxa det och jag hatar att jag är sån just. Jag önskar att jag kunde följa folks råd och bara hänga med, men jag är inte sån, det går inte. Paranoia är troligtvis mitt mellannamn. Men jag ska försöka låta mig vara lycklig, den här gången åtminstone.
Jag kan ha gjort något rätt för en gång skull. Jag sa vad jag tyckte, utan att förstöra någonting och det känns så skönt. Ni vet när man säger att man gillar nån? Om man ens gör det fortfarande... Aja, det blir ju oftast skumt och man liksom pratar inte med varandra om bara den ena känner något för den andra. Men nu är det inte konstigt, inte än i alla fall. Vet dock inte hur det kommer bli på söndag, men det får jag ta då. Jag läste signalerna och jag kom fram till att det var rätt sak att göra. Jag är stolt över mig själv, jag hoppas att det blir något den här gången och att jag blir lycklig. Men vi får se.
Jag har aldrig trott att jag skulle vara en sån person som "dejtar". Jag säger inte att jag är sån heller, inte än i alla fall. Det är bara det att jag har kommit närmare och närmare en viss person så jag jobbade upp modet idag och frågade om han ville gå på bio (Det kan ha varit så att jag snodde idéen från min kompis Emmi). Och jag känner redan nu att jag har börjat planera vad jag ska på mig, hur jag ska sminka mig, etc. Jag känner mig så extremt tjejig, inte för att det är något dåligt. Men det är nytt och outforskat område, sån't jag inte vet någonting om. Att få respons från en annan person på det sättet, trodde aldrig att det skulle hända...
Ja, som ni ser på rubriken så har jag nu fått något som kallas för skoldator. Trodde jag aldrig att jag skulle vilja ha en, men det visar sig att det är faktiskt riktigt nice. Inte massa papper överallt och allting är samlat på samma ställe. Iofs så använder jag den såklart inte bara till skolan, jag menar, vad tror de om mig egentligen? Det är en liten härlig MacBook Pro 13".
Så nu vet ni det. Annars då? Ska ha lektion om tio minuter, gemu för att vara mer exakt (Gehörs och musiklära). Blir första gången här på De Geer. Bytte i fredags, ganska nice. Äh, vem försöker jag lura? Jag är för fasen överlycklig! Jag sköt ju fan så glad var jag! Hör ni dramatiken? Det gick relativt snabbt att byta, snabbare än vad jag trodde faktiskt. Några blanketter, tömning av skåp och sen var det tack & hej då. Rytmus som jag gick på är en väldigt liten skola, så jag var inte särskilt gillad för mitt byte, men jag fick väldigt mycket kramar och lyckoönskningar när sista dagen väl kom. Det är faktiskt skönt att veta om när folk kommer sakna en. Men nog om det!
