Har inte varit något upptaderande de senaste dagarna p.g.a prov, luciatåg och dylikt. Men nu har det lugnat ner sig, med helg och allt. Det är inte slut riktigt än dock, på tisdag är det Juljazzen på Crescendo som gäller men sen efter det så borde det vara ganska lugnt. Eller ja, Emma och jag ska försöka komma in på Puls' gymnasiefest, om de har några biljetter kvar det vill säga. Så det är ju alltid roligt. Lyckades äntligen hitta en present till Ollie idag, herregud vad jobbigt det, så nu är det bara att hålla tummarna att han tycker om den. Emma och Emmi var läskigt lätta att köpa till. Jag måste kolla med de andra om det funkar att ses för julklappsbyte i mellandagarna, så att det inte blir i januari som vi lyckades med för två år sen. Hehe... Jaha, annars då? Hm, jag ska på barnkalas imorrn, vilket låter så lame, men det är det inte, inte egentligen. Flera delar av tjocka släkten kommer dit och att träffa alla är nog något av det bästa som finns. Ser ännu mer fram mot jul för den anledningen i sig själv. Pussar, kramar och mycket mat! (Och klappar såklart, klappar gillas alltid) God Jul på er i förhand! ♥
Ja ni, det går framåt det här. Både skolan och advent och allt annat möjligt man kan tänka sig. Imorrn är det sista provet för terminen som gäller. Hade varit idag, om det vore för det faktum att jag var sjuk i fredags då spanskan egentligen var. Så nu blir det plugg in i det sista, till trevlig julmusik och kanske en clementin eller två. Och te i mängder, känner ett halsont som kommer framsmygande, så det måste vi mota bort. Man kan ju liksom inte ha ont i halsen när man ska vara med på Lucia-kröning på Louis De Geer och Lucia-tåg i S:t Olai-kyrka (Om det är någon från Norrköping som vill komma). Så ja, vi är inne på sluttampen nu, känner att det har hänt så mycket det senaste året och det har gått så fort. Nästan lite för fort kan man känna emellan åt.
Fick reda på alldeles nyss att klassen från Rytmus ska vara med på kröningen, så det ska bli kul att få träffa alla mysiga människor där ifrån igen. Man ska ju egentligen hata Rytmus när man går på de Geer, men jag har aningen svårt med det. Går ju så sjukt awesome folk på Rytmus.
Men nej ni, nu måste jag faktiskt sätta näsan i böckerna ett tag. Puss! ♥
Vet ni hur extremt skönt det är att bara sitta i köket med en stor kopp te, datorn och Youtube-videos spelandes i bakgrunden. Det gör inte ens någonting att jag har läxor att göra för att det är så mysigt att sitta här. Det är extra härligt när man kommer in efter en hel dag i 11 minusgrader. Seriöst, hur går det från runt nollan och uppåt till 11 minus? Det är ju svinkallt ute! Nej men jag skulle faktiskt bara titta in lite snabbt innan jag sätter mig för att plugga. Ska nog mysa ner mig i vardagsrummet. Vi har världens bästa soffa stående där. Perfekt för läxläsning! Om man kan hålla sig från att somna, det vill säga...
Okej, dags att avskaffa nattbloggandet! Jag inser nu att det kanske inte är världens bästa idé att blogga sent på nätterna då det framkallar det skummaste hos mig. Okej, jag är alltid skum, men på nätterna blir det som värst. Om vi lämnar det ämnet, vad har hänt idag? Tja, dagen börjar med att jag ställer klockan på halv 9 för att få tillbaka mitt vanliga sovmönster. Istället för att gå upp när klockan ringer så stänger jag av aset och somnar om. Slutar med att jag blir väckt vid 10 utav en knackning på sovrumsdörren. Gissa vem som stod där. Jo, lilla Felix (brorson). Så då får man ju dra sig ur sängen, man har ju ändå saker planerade för dagen. Så efter en snabb frukost tillsammans med knasbollen så gör jag i ordning mig för en spontan shoppingrunda på stan. Shoppingen är lyckad och en frusen Lisa kommer hem vid tre-tiden. Det var allt! ♥
Vad är det med alla dessa sena nätter på sistone? Jag klagar inte, jag menar, jag tycker ändå om nätterna mer, är mer kreativ och tänker klarare då. Men grannarna uppskattar kanske inte att jag sitter och spelar musik mitt i natten, och inte föräldrarna heller för den delen. Men det kan man alltid lösa med hörlurar! Vad jag har gjort denna natt är dock en aning annorlunda. Jag bestämde mig för att göra maränger, så det är vad jag har gjort. Innan dess dock jag en dusch vid halv 9 tiden, fixa till mig lite och gick sedan och köpte en påse chips. Därpå att jag kom hem så satt jag mest och kolla film i två timmar. Käkade chipsen gjorde jag såklart också. När allt detta var klart kom jag på att jag hade lovat att städa köket, så det gjorde fram till kvart i 1 då jag hittade de överblivna äggvitorna från carbonaralunchen vi hade ätit tidigare på da'n. Så jag tog helt enkelt ut dem och gjorde en marängsmet lite på känn. Gjorde den efter smak och spritsa sen ut den en plåt innan den åkte in i ugnen. Tips! Ta en vanlig frysplastpåse och klipp av ena kanten som spritsare. Mycket billigare och enklare att rengöra. Bara att slänga ut efteråt. Så ja, för en gångs skull har jag gjort nåt produktivt med min nattid, kommer förmodligen fortsätta natten med att städa upp lite i rummet innan marängerna är klara. Nattis! ♥
Åh gud, jag måste övertänka saker. Varför bjöd jag in honom till min "födelsedagsmiddag"? Kan det bli mer pinsamt, med alla mina pinsamma kompisar som jag inte borde skämmas över överhuvudtaget. Men det gör jag och det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur bröstet. Uppfatta inte vad jag säger som elakt nu, jag älskar mina vänner och är minst lika konstig som de är, men jag är rädd att han ska fly åt andra hållet. Så jag känner mig minst sagt velig. Å ena sidan så vill jag att han ska vara där när jag fyller 17, å andra sidan så vill jag fortfarande separera mina två verkligheter.
Ärligt talat så vet jag inte varför jag tänker på det här nu... Jag fyller år i slutet av mars för guds skull! Så ja, jag är nog lite nojig i förtid. Hjärtat, lugna ner dig!
Okej, jag gav in för trycket. Men bara lite, och bara för idag. Jag vaknade i morse med vad jag skulle kalla en fruktansvärd huvudvärk samt magont som nästan gjorde mig illamående. Eller så låtsades jag så bra att jag trodde på det själv. Jag kom undan med det omedelbart och fick stanna hemma. Det är nästan skrämmande hur länge jag sov, men det var nog exakt det jag behövde. Stressen var borta och jag mådde helt okej när mamma kom hem igen vid 2-tiden. Jag hade gått upp kanske 20 minuter innan och hade inte ätit något sen 8-tiden kvällen innan. Trots detta så var jag varken grinig eller otrevlig, helt jävla otroligt. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag ser det här som att ge upp. Men det gör jag, i min värld så "ger man upp" för minsta lilla, för jag tål nästan ingenting. Jag egentligen ett vrak som behöver ta sig samman. Eller så är det så att mitt liv nu är så fantastisk att när något som är det minsta lilla dåligt händer, så vill jag bara gömma mig. Kanske är det det som är grejen. Mitt liv är för bra. Så varför klagar jag?
