Momo

Åh gud, jag måste övertänka saker.
Varför bjöd jag in honom till min "födelsedagsmiddag"? Kan det bli mer pinsamt, med alla mina pinsamma kompisar som jag inte borde skämmas över överhuvudtaget. Men det gör jag och det känns som om mitt hjärta ska hoppa ur bröstet. Uppfatta inte vad jag säger som elakt nu, jag älskar mina vänner och är minst lika konstig som de är, men jag är rädd att han ska fly åt andra hållet. Så jag känner mig minst sagt velig. Å ena sidan så vill jag att han ska vara där när jag fyller 17, å andra sidan så vill jag fortfarande separera mina två verkligheter.

Ärligt talat så vet jag inte varför jag tänker på det här nu... Jag fyller år i slutet av mars för guds skull! Så ja, jag är nog lite nojig i förtid.
Hjärtat, lugna ner dig!