Momo

En fjärdedel

Nystart

Kategori:

Vad mycket som har hänt sen vi sist sågs. Nej seriöst. Jag går tredje året på gymnasiet, vilket för det första är helt sjukt i sig självt. Jag har även fått nolla mina små fina ettor med alla mina underbara klasskompisar. Åh så roligt vi har haft det. Men innan jag hann gå på insparksfesten så for jag iväg till New York med mor och far i en vecka. Helt magiskt, men det får vi ta en annan dag.
Inser att jag inte har bloggat sen innan sommaren. Det kanske är för att den här sommaren har varit så händelserik. Innan sommarlovet började så var jag helt plötsligt inte ensam längre. För jag vågade berätta för en viss liten person att jag var kär i honom. Eller ja, liten o liten, han är nästan ett och ett halv huvud längre än mig, men men. Känns jättekonstigt att säga att jag har pojkvän, men så är det. Så hela sommaren har jag spenderat åtminstone en dag i veckan hos honom, ibland även nätter. Under värmeböljan så flydde han tillslut från sängen mitt i natten då det blev för varmt. Vi har varit ihop i snart 4 månader och jag är så glad att jag har honom. Tyvärr så har han varit borta sen i torsdags, men på måndag, då får jag pussa på honom igen.
Har även jobbat i sommar, på McDonalds. Kan sammanfatta det i tre ord; Varmt, kletigt och aj. Varmt för att den här sommaren har varit brutal, kletigt för att man svettas ju lite lagom där vid grillen och aj för att jag har fått åtminstone 5 nya brännsår på både händer och armar.
Men nu är det höst igen vilket innebär skola, härligt mys på fik med vänner, färgsprakande löv, té i mängder, så många bokinköp så det nästan är löjigt och massa plugg. Det blir nog bra det här tror jag.
 
Tjing!

Från 6 till 12

Kategori:

I morgon så kör vi igång sista föreställningen för den här perioden. När jag säger det så, så låter det som om det kommer vara ett jättelångt break och att vi inte är tillbaka förrän om en månad eller något liknande, men det är egentligen bara en veckas paus. Vilket är skönt, om jag ska vara ärlig. Det är inte att min röst är utsliten eller att jag är trött på musikalen. Min röst är just nu på topp och jag älskar varje sekund på scen, men jag är inte i toppform.
     Som ni kanske vet så dansar jag tango och springer runt i klackar. Detta är helt okej, dock så har mina väldigt känsliga fötter blivit väldigt utslitna, åtminstone den vänstra. Föreställningen vi gjorde i onsdags var jag tvungen att tvinga mig igenom, det gjorde så ont. Jag har antingen sträckt, stukat eller klämt något, jag vet inte vad. Så varje steg jag tar känns, och inte på ett bra sätt. Jag hyperventilerade efter första akten och folk fick nästan bära upp mig för trappan till logen. Nu är det tack och lov bättre, men jag tror jag behöver en veckas vila innan vi kör en hårdkörning till.
     På tal om vila så har idag varit väldigt skön. Jag sov länge och när jag väl gick upp så ”skalade” jag ett granatäpple medan mamma lagade lunch. Har städat lite, skrivit lite, läst lite samt haft lite ensamtid. Jag har även pysslat lite genom att fixa mina två stora fotoramar. Den ena som förut hade foton i sig blev nu istället full utav gamla film, teater och matchbiljetter. Jag tycker det ser trevligt ut och det återkallar bra minnen. Så nu har jag två ”upplevelseramar”. Jag tycker foton är trevligt, men jag associerar fler minnen till biljetter och broschyrer. Lite skumt kanske, men så är det.
     Men nu är det dags att dra sig i säng, har fortfarande lite städning och bokningscheckande att fixa innan föreställningen i morgon.
 
Tjing! 

Festligheter

Kategori:

Long time no see!
     Mycket som har hänt, mycket, mycket, mycket. Vi har nu haft premiär i söndags förra veckan. Trodde aldrig att vi skulle komma till den hållplatsen. Det kändes som om så mycket behövde bli klart innan vi kunde ha premiär, men det gick. Så säger jag nu efter varje föreställning. Det gick! Varje gång jag ska göra min första entre så blir jag supernervös och är rädd att jag ska göra fel, men det blir aldrig fel. Jag valsar in där, säger mina repliker och valsar ut igen. I en annan scen dansar jag tango och i en tredje scen skriker jag på en annan kvinna. Ibland blir jag kysst och ibland har jag rent fejksex. Eller ja, rent är det inte direkt, det är ganska smutsigt om jag ska vara ärlig.
     Så det är precis det enda jag har lyckats göra den senaste månaden. Rent. Och det är inte över än. Vi skulle egentligen bara haft 6 föreställningar, men efter succén så blev det 6 till. Jag har aldrig varit så lycklig och stolt i hela mitt liv. Inte bara över mig själv, utan alla de runt omkring mig. Vi är ett riktigt härligt gäng och enda gångerna vi blir irriterade på varandra är när vi inte kan hålla käften. Vilket mest är precis innan föreställningarna och alla är uppe i varv.
     Föreställningen vi hade i onsdags var faktiskt ganska tuff för mig. Mådde inte alls bra. Halsont som hette duga och ett ofokuserat sinne som inte ville stanna på en plats. Jag var irriterad och lättretlig, men jag gjorde det ändå. Jag fick gratulationer för ett väl utfört arbete och kände mig glad men fasligt trött efteråt. Dock så var det bara att snabbt städa upp allt innan vi slängde iväg oss till Arbis för premiärfest. På en onsdag. Jättebra idé. Festen var jättekul och jag kom inte hem förrän tre, då jag åt och sedan kraschade i säng.
     Festligheterna tog dock inte slut där, i fredags så var jag och sjöng på Hästen-matchen. Det var i princip fullsatt och hjärtat hoppade nästan ur bröstkorgen när jag vinglade ut där på isen. Som tur var så kunde jag ser mamma, pappa och yngsta brorsan från där jag stod, så jag hade någon att rikta min sång och glädje emot.
     Igår så var det också roliga saker som hände. Då var det dags för sista föreställningen på Schlager Burlesquen. Robin hade valt att släppa in oss som inte var gamla nog och Gud så kul vi hade. Halvnakna/nakna människor överallt och Mello-känslan kunde man nästan ta på. Det var så svenskt och osvenskt på samma gång, jag visste knappt vart jag skulle ta vägen.
     Summa sumarum så har det varit en djävligt bra vecka. Allting är härligt och livet leker, jag längtar inte tills då den här perioden är över.
 
Tjing! 
 
 

Åska och alla hjärtans

Kategori:

Jag sitter nu och tittar närmare på folkhögskolor inför framtiden. Samtidigt som jag gör detta så sitter jag och lyssnar på Peter Jöbacks musikalalbum. Den gråa himmelen har börjat bli blå men vita fluffmoln. Jag mår bra, allting känns härligt och jag ser fram emot det kommande sportlovet som börjar i morgon.
     I helgen så har jag varit hemma hos Daniel, inte dans-Daniel utan en annan Daniel, med Kajsa och hennes syster Hanna och tittat på Star Wars. Slutade med att jag dessutom sov över på hans soffa, lite oväntat men det var skönt att inte behöva åka hem vid 2-tiden. Det var trevligt, men jag behövde skriva klart mitt politiska tal samtidigt, så jag var lite distraherad. Lyckades dock bli klart med det innan deadline, så det var bara att skicka in. Det känns som om jag har fått klart med mycket den här veckan. Skrivit klart inlämningsuppgifter och fixat ihop keynotes inför redovisningar.
     Det enda som någorlunda förstörde min vecka var ett prov jag hade i tisdags. Jag hade allting planerat för mig och satt och plugga in i det sista, men jag tror det tärde lite extra på mig. Som ni kanske vet så har jag ganska mycket på tallriken just nu, så ett prov var det sista jag behövde. Fick även reda på en sak som gjorde att jag blev lite emotionellt instabil, så jag valde att stanna hemma på onsdagen. Gjorde i princip ingenting och försökte mest få mig själv att må bättre. Jag tror att alla hjärtansdag kom i precis lagom tid. Jag fikade med mina bästa vänner innan jag stack till Star Wars-maran. Det var en intressant dag, jag valde att önska alla en glad alla hjärtansdag. Fick mig själv att må bättre när jag såg att det gjorde andra glada. Så det har varit en bra vecka med ett litet åskmoln i mitten.
 
Puss!

Uppdatering?

Kategori:

Wow, idag är man minst sagt trött. Ännu en gång så pressade jag en utav mina deadlines till bristningsgränsen. Slutade med att jag satt  uppe till halv 4 i natt och skrev tal. Inte mitt bästa beslut den här veckan. Än så länge.
     I förra veckan så var det repetitioner som vanligt. Vi i ensemblen fick även se ett genrep för Schlagerberlesquen som de sätter upp på Arbisteatern här i Norrköping. Eller Bredgatan 54 som de nu kallar sig.
     På onsdagsrepetitionen var det dans med Daniel som gällde. Tangon sätter sig mer och mer och vi har en bakgrund som är rätt längd. Nu är det bara öva, öva, öva som gäller. Får dessutom börja öva i klackar så att jag inte avlider när det väl gäller.
     På torsdagen var det som sagt berlesquen som stod på schemat. Tre utav de som är med i Rent är även med där så det var extra roligt att komma och titta. En nipslip här och där och något danssteg som var lite off, men i det stora hela var det en riktigt bra show. Rekommenderas för mina vänner i Norrköping.
     På söndagen förstår jag inte riktigt vad som hände. Vi hade ett genomdrag, men vi saknade hälften av huvudrollen. Det var minst sagt… Intressant. Men det gick.
     Igår hände inte så mycket, hade inte repetition för en gångs skull. Eller jo, vi hade besök från Lunnevads folkhögskola. De hade en spelning för oss och sedan en frågestund. Känner mig mer och mer reda för högskolan, vet dock inte vad jag ska välja än. Kommer nog koncentrera mig på det efter Rent.
 
Tjing!

Bokrepetitionsaudition?

Kategori:

Jag nämnde i förra veckan att jag hade varit hopplöst trött. Nu har det blivit aningen bättre. Efter ännu en körig vecka så är det nu söndag kväll och jag håller på att stänga ner för natten. Har varit lite produktiv även i helgen. Har hunnit med städning, lite shopping, en repetition och en audition. Vad nu, ännu en audition? Ja, så är fallet. De behöver ungdomar till en webbserie som kommer att starta senare nu i år. Jag bestämde mig att det inte fanns något att förlora om jag försökte. Vi ska få besked senast på tisdag, så jag håller tummarna. Tänker berätta mer om det så fort jag får besked.
     Idag så var det ingen tuff repetition, bara en kort "sånglektion" med vår musikansvarige. Det mesta utav sången sitter, men det finns alltid något som man kan finslipas. Helst ska man öva tills man kan det baklänges och är så trött på låtarna att man håller på att bryta i hop. Okej… Kanske inte så extremt.
     I onsdags så hade vi som sagt dansrep. Tyvärr så blev det väldigt kortfattat då min kära danspartner och motspelare var fast på jobbet med pappersarbete upp till öronen. Det slutade med att jag satt och frös inne på Skandiateatern i 2 och en 1/2 timme. Som tur var så blev jag snabbt varm igen. Både jag och Daniel släpade oss hemåt, det syntes att vi båda var helt slut. Jag håller tummarna för att han inte fastnar på jobbet nästa onsdag, för då ska det minsann dansas igen.
     Men vad är det för shoppande jag har gjort nu då? Jo jag kikade in på Akademibokhandeln efter repet idag och plockade upp "Dr. Jekyll & Mr. Hyde". Efter att vi läste klassikern i engelskan så har jag velat läsa den. Beställde även "World War Z" som jag har velat läsa enda sedan innan filmen kom ut. Jag tyckte filmen var bra, men jag tror jag kommer gilla boken ännu mer.
     Jag tror inte det var så mycket mer.
 
Godnatt på er!

Hopplöst trött

Kategori:

De senaste månaderna har varit tuffa. Och fartfyllda. Och roliga. Jag har inte haft en ledig vecka sen i början av november. Men kan ha tänkas hänt? Vad har hållit lilla Lisa så upptagen att hon knappt har sett sina egna föräldrar?
     I första hand kan man tro att det är skolan. Du vet vad de säger, det är alltid 2:an som är tuffast på gymnasiet. Vilket troligtvis är sant, med tanken på pressen jag har känt på mina axlar och hettan jag har känt bita mig i hälarna. Har jag gått in i väggen p.g.a de panikattacker jag har? Nej. Men varför? Här kommer anledning till varför jag knappt har sett mina föräldrar och vänner de senaste månaderna.
     I somras så vet kanske åtminstone några utav av er om att jag var med i en "nyskriven" musikal kallad Tivolisaga. Det var roligt, något att göra under sommarlovet. Efter 3 föreställningar så var det över. Lättsmält, inte så himla jobb behövdes från min sida. Dessutom var jag ledig hela dagarna då repetitionerna var på kvällarna. Man kan inte direkt säga att jag led. Så, allt var över, alla kunde gå hem. Men sedan en dag så kommer det upp ett meddelande i vår gamla repgrupp på facebook: "Snart ska vi ha audition för musikalen Rent, missa inte". Jaha, tänkte jag, låter väl intressant, får se om jag går på det. Jag glömde så klart bort det, så som jag brukar göra. Det är inte förrän 2 veckor innan audition som en utav mina klasskamrater som var med i Tivolisaga påminner mig om det som jag funderar på om jag ska gå. Jag bestämmer mig för, varför inte, kan ju inte finnas någon skada i det. Man kanske får någon trevlig biroll så man får något roligt att göra. Visade sig att det skulle bli lite mer än så.
     2 dagar efter auditiontillfället och jag sitter vid datorn och gör Gud vet vad. Öppnar upp facebook och ser ett meddelande från regissören: "Vi skulle vilja ge dig rollen som Joanne Jefferson, känner du dig villig och manad?" Jag har nog inte varit så lycklig sen jag kom in på De Geer. Jag hade fått en roll, en riktig roll. Jag blev ärligt talat aningen dryg och betedde mig som en besserwisser, ingen vacker syn må jag säga.
     Men nu är jag nere på jorden igen, med åtminstone en fot stadigt i marken. I morgon blir det att fortsätta repa låten Tango Maureen. Sången må sitta som berget, men just nu så håller vi på att lära oss dansa själva tangon.
     Så jag må vara konstant trött och ibland lite vresig, men jag har så löjligt kul under den här processen. Och vi är inte ens nära mållinjen. Sista föreställningarna är i slutet av mars och repetitionerna pågår fortfarande. Så jag kommer nog ha mer intressanta saker att prata om här nu när något faktiskt händer i mitt liv. Men ni vet ju hur jag är med att hålla vad jag lovar. Vi får se.
 
Ciao!

Ballonger

Kategori:

Har ni flugit ballong någon gång? Jag tror inte många tonåring kan säga att de har, men fr.o.m. idag så kan jag det.
Att flyga är helt fantastiskt, husen ser ut som om de är gjorda utav lego och man är så nära himlen att man tror att man kan röra vid molnen.
Vid ett tillfälle under flygturen så hamnade vi precis över en stor sjö. Jag stirrade ner på den nästan svarta ytan och väntade bara på att ett stort sjöodjur skulle visa sig. Jag ville se ett par smaragdgröna ögon stirra tillbaka mot mig. Allting kändes redan då magiskt, så ingenting kändes omöjligt.
När solen började gå ner så stod himlen i brand. Istället för att bara vara blå så blev den också lila, orange och gul, solen själv skiftade i rött och gult. Det var en fantastisk syn och sitter fortfarande fasthäftad i mitt minne. En klar bild av vackra Stockholm som sakta skiftade från dag till natt.
Landningen är något utav det mer omtumlande jag har varit med om. Man slår i hög fart ner i backen och driver sedan flera meter innan man kommer till ett stopp. Sättet vi stannade på var nästan likadant, om överser det faktumet att istället för att stanna upprätt så träffade vi en jordhög och hamnade i ett vågrätt tillstånd. Så vi fick kravla istället för att klättra ur korgen.
Så vad har jag att säga om ballongflygning? Det är helt underbart, så om du någonsin får chansen... Gör det!

Att hitta sig själv

Kategori:

Hela mitt liv har jag varit osäker. Mitt yttre skal visade en tjej med ryggrad som klarade sig själv. Jag gjorde inte mycket väsen utav mig och tyckte om att läsa böcker i alla dess former. Mörker skrämde mig och jag kunde knappt titta på porslinsdockor innan jag sprang åt andra hållet. Om någon sa något snällt om mig så sa jag tyst "Tack". Inget märkvärdigt med det, det är bra att folk tycker om mig.
"Men är det mig de tycker om?" Så kunde jag tänka ofta och de tankarna fick mig att vilja gömma mig i ett hörn. Så jag valde att tuffa upp mig när kom upp i mellanstadiet. Ny skola, nytt folk, hur skulle någon kunna veta hur jag var året innan? Tja, ingen visste, så jag lät inte folk trycka ner mig, men jag hade inte heller många riktiga vänner. Allt jag gjorde kändes fel, så jag slutade vara våldsam. Ja, jag använde våld för att skydda mig. Jag vet inte från vad, men jag mådde inte bra utav den sortens beskydd.
Jag mådde lite bättre i högstadiet, inte mycket, men tillräckligt så att jag inte ljög när folk frågade mig saker. Jag kunde säga att jag hade vänner, utan att behöva dölja en grimas. Var jag lycklig? Nae, snarare glad för stunden.
Sedan kom mitt vägstopp; gymnasiet. Gymnasiet i sig var inte stoppet, utan intagningarna. När jag inte kom in på mitt första val så hamnade jag i en smärre kris. Ingenting i världen var rätt längre. Jag dög inte åt andra, så jag dög inte åt mig själv. Jag gav mig själv ständig kritik och grät ofta. Jag hade en klump i magen i princip konstant, detta skrämde mig. Jag var alltså rädd för mig, hur upprörd jag kunde bli utav något så litet. Klumpen försvann aldrig riktigt, den låg kvar som ett knyte på botten, och varenda gång jag blev påmind om mitt misslyckande så högg det till och vreds om hårdare. Jag var inte lika hård mot mig själv som i början utav den sommaren, men det vet jag vem jag har att tacka för. Folk uppskattade min så kallade talang och hörde gärna på när jag sjöng. Jag fick vänner som uppskattade mig för den jag var, det var därför det skulle bli så svårt att lämna dem.
En månad senare så sprack knytet och tårarna kom i stora vågor. Ett samtal från kommunen och jag blev upp-o-nervänd igen. Min tillvaro stämde ännu en gång inte och jag blev uppdragen med rötterna. Men jag visste att jag gjorde rätt val att byta, så att jag kunde ta mig dit jag ville här i livet.
Hela mitt första gymnasieår har varit en berg-o-dalbana som går om och om igen. Jag har mått både bra och dåligt, men mest bra och det är jag glad över. Jag känner hur jag har växt och mött motgångar på ett hanterbart sätt. Ingen har sagt till mig hur eller vad jag ska göra, men det har bara hjälpt mig att hitta mig själv.
Jag må inte vara perfekt, men jag tror att jag äntligen har hittat mig i bråten!

Se hur härligt vårsol ler

Kategori:

Okej, nu så. Nu har jag fattat att det är sommarlov.
 
Första veckan så kan jag aldrig riktigt fatta. Jag går runt som i ett stim och efter helgen är jag redo för skolan igen. Men jag kan inte. Så då står jag där, med ingenting att göra. Men jag lovade mig själv att inte fortsätta på det här sättet ännu en sommar. Jag slösade hela mitt högstadieliv på det här sättet. Nu gör jag saker som jag tycker om i skolan, så mina sommarlov borde inte spenderas annorlunda.
Så jag bestämde mig för att sätta mig på altanen för att äta frukost, fridfullt och varmt. Bestämde mig sedan för att läsa en bok som jag nyligen hade köpt, njöt av den också. Jag dåsade fortfarande runt, men jag satt åtminstone inte bara på mitt rum vid datorn hela tiden.
 
I morgon så är det midsommarafton. Jag skulle ha firat det i Linköping med mina föräldrar, men jag backade ur i sista sekunden. I stället så ska Emma och jag fira våran första midsommar tillsammans. Vi ska åka ut till mina gamla hemtrakter och Torsjön och bada, sola samt äta de godaste, belgiska jordgubbarna som finns. Det kommer skrika sommar och vi kommer ha med oss simfötter. Vi ska ha med oss böcker om vi inte orkar prata med varandra och vi ska köpa sallad på ica. Det här var någonting spontant som vi kom på idag när vi doppade fötterna i parken vid strömmen. Jag älskar spontanidéer, det får det att kännas extra somrigt.
Vi ska ta moppen ut till Torsjön, så jag har planerat in i minsta detalj hur vi ska packa. Emma ska kanske smyga med lite rosévin som hon ska smutta på, det är ju trots allt jag som kör.
 
Allting kommer vara underbart. En härlig midsommar som jag för en gång skull inte kommer behöva lida mig igenom. ♥

Mitt rum

Kategori:

Ni vet alla de där bloggarna som visar sina sovrum? Dem med de vita väggarna, jordglober och sänghimmlar? För jag har då allt sett dem, överallt om jag ska vara ärlig. Dessa små skrymslen med välplacerade detaljer. Gamla byrkar, stråhattar och en enkel ställning med deras finaste plagg. Jag säger inte att det är fult, jag vill bara förklara varför mitt sovrum inte ser ut så.
 
Jag har ett väldigt stort sovrum, med mörka väggar och mycket prylar. I ena hörnet i sitt egna lilla kryp-in står min säng med en ljusslinga virad runt ramen. Brevid den står ett nattduksbord i vitt med en rosa IKEA-lampan ståendes på. Jag har även åtminstone två böcker liggandes där vid alla tider på dygnet. För att skärma av det hela har jag en japansk pappersskärm, från den hänger ett nattlinne från 60-talet i skirt tyll.
Min garderob är för närvarande fylld med sommarkläder efter att jag nyligen stoppat undan mina resterande vinterkläder. På garderoben står två tavlor i svart-vitt samt en blomma som förvånansvärt inte är i plast. Låter inte så hemskt, eller vad säger ni?
Jag har också ett skrivbord som jag använder i perioder. Jag sitter vid det just nu och skriver, men om bara några minuter kan detta vara en lögn. Mitt skrivbord är då smockfullt med pysselsaker. Jag har också en stationär dator som jag inte har slagit på och använt på flera månader. Min nagellacks samling har även en plats bland hyllorna och går i regnbågens alla färger.
Vid det här laget brukar folk vara klara. Deras lilla kryp-in är komplett - dator, säng, garderob - det är allt som behövs. Men är jag det? Nähä du, inte riktigt än.
 
Som ni kanske vet så är jag musiker, och det syns om man verkligen tittar sig omkring i mitt rum. Om man ställer sig i dörröppningen och stirrar rakt in i rummet så ser man mitt dammiga, men välanvända, keyboard. Brevid det står mitt kära gamla notställ, vanligtvis på gränsen till att ramla omkull på grund utav alla noter. Om man istället bestämmer sig för att kika in till vänster så ser man två svarta väskor, en liten och en lite större. I den mindre kan man hitta min tvärflöjt som jag har ägt i snart 7 år samt min saxofon som jag ägt i snart 2. De står och gosar med min gitarr som jag aldrig någonsin använder. Låter det som mycket prylar? Vänta bara, jag är inte klar än.
 
Jag älskar ju mina böcker. Jag tycker inte bara om att läsa, det är det bästa jag vet (man kan tro att det är musik, men det är det jag väljer att försörja mig på i framtiden, om jag var en bättre författare så vet man aldrig var jag hade varit nu). Även fast jag har sagt detta så äger jag inte särskilt många böcker. Vänta lite så ska jag räkna... 82 st. Okej, jag kanske äger mer än den genomsnittliga tonåringen. Men vet ni vad, jag har nog läst 3 gånger så många. Så i mina ögon - endast ett futtigt antal.
 
Så nu har jag berättat om mina möbler, nu ska jag berätta om det andra som jag tycker är så viktigt i mitt rum. Alla. Mina. Foton. Jag har foton uppklistrade vid mitt skrivbord, på insidan av mina garderobsdörrar, på min vanliga dörr, hängandes från taket. Överallt i princip. Fotona varierar från när jag var en liten parvel fram tills nu. Även fast jag älskar mitt digitala så är det inget som slår känslan då jag varje morgon får vakna upp och se fotot på mina två bästa kompisar och jag. Det gör mig alldeles varm i hela kroppen.
 
Så spelar en persons rum någon roll? Ja, ja det gör det. Ens rum visar ens personlighet. Och nu menar jag inte på så sätt; Om ditt rum är stökigt är du en stökig person. Nej nej, så menar jag inte alls. Men jag vet om någon utav er går in i mitt rum just nu så kommer ni kunna se vad och vilka som betyder någonting för mig.
Just sayin' ♥

Prestationer

Kategori:

Ibland är jag rädd. Rädd att jag inte duger, att jag är en underordnad och borde vara någon annanstans i livet. Jag känner det speciellt under skoltid, då allting jag säger och gör, även spelar, kan dömas. Både musikaliskt och rent teoretiskt. Tro mig när jag säger att detta inte är något jag vill känna av. Jag tycker om skolan jag går i och de jag går med, men ibland är jag bara rädd.
På min förra skola så kunde jag min sak. Jag var en riktig hejare på körsång och kunde mest om musikteori i min klass. La skolan ner särskilt mycket tid på musikteori och körsång? Nej, det skulle jag inte vilja säga. Vad jag skulle vilja säga dock är att skolan är fylld med talanger, vissa duktigare än andra. Jag tyckte att jag själv var en utav de bättre. Jag kände att jag passade in, men samtidigt kände jag att jag inte gjorde det.
Jag är mest inriktad på jazz och klassisk musik, jag är flöjt-, saxofonspelare och sångerska, det är det jag gör. Jag visste saker som ingen annan visste, men jag hade inte heller någon att prata med. Eller ja, jag hade ju folk jag kunde prata med, men inte det jag ville prata om. Nu vet alla vad jag pratar om och de vet mer därtill. Det är skräckinjagande att inte veta, att inte kunna komma med tips, att inte kunna vara till någon hjälp. Var det såhär jag fick andra att känna sig? Det hoppas jag verkligen inte!
Så är det positivt eller negativt att jag bytte skola? För utbildningen - helt klart positivt. Jag får lära mig nya saker varje dag och jag blir utmanad i varje fält. För vännerna - helt klart negativt. För min personlighet är det troligtvis nyttigt att jag känner mig underlägsen i mellan åt, men inte hela tiden. Jag tror min ångest har blivit värre för att jag nu har prestationsångest dessutom.
Jag må verka tuff och som om jag vet vad jag håller på med, men jag är en mus på insidan. Jag är min egna största kritiker och allt jag gör mäts in på den minsta millimetern.
Jag vet att jag är duktig, men ibland räcker inte ens jag till.
 
♥

Ett förvirrat och borttappat band

Kategori:

Idag ska jag på fest. Inte vilken fest som helst, utan en för min äldsta storebror. Det är honom jag är mest lik utav mina syskon. Vi har samma blå-gröna ögon som pappa och samma ljusbruna hår. Jovisst, jag har färgat mitt några gånger, men det är samma färg från början. Vi tycker båda om att läsa och sitter gärna vid en dator och surfar runt. Intresset för inredning är inte avsaknat och smaken för vänner skiljer sig minimalt.
Så, finns det några skillnader? Absolut, många. Men den största är nog att han är 13 år äldre. Jag själv är en 90-talare medan han är en 80-talare. Han var redan i tonåren när jag kom in i hans liv. Som tur var tyckte han om mig, med allt som kommer med en bebis. Jag har ett kort från när jag är kanske 2 och halvt och sitter i hans knä. Vi sitter framför en dator och jag äter pinnglass. Jag tror han spelade spel. Han ser så liten ut på kortet, han var yngre än jag är nu med blont, ostyrligt hår och en tanig pojkkropp.
Allt detta, men när det kom till kritan så gled vi ifrån varandra. Han flyttade hemifrån när jag var 4, min andra bror flyttade när jag var 7. Jag växte upp ensam, hade få vänner men nöjde mig med vad jag hade. Sedan flyttade mina föräldrar och jag in till stan. Jag fick uppleva förtonåren utan att någon förvarnade mig om hur det var. Ingen förvarnade mig om hur mycket jag skulle hata det, men att jag ändå skulle klara mig och skulle komma ut hel på andra sidan. Att människor borde tycka om en för den man är, inte för hur man skulle kunna vara.
Min mamma fyllde nyligen 50, det är hans styvmamma. Japp, vi är halvsyskon. Men i alla fall! Jämt när min familj festar så festar vi, länge. Det slutade med att han och jag satt vid ett bord vid 2-tiden. Vi pratade om hans tonårsår. Vilken skitstövel han var mot tjejer, för att han märkte att det var de killarna som tjejerna såg. Hur han inte ville få hjärtat krossat så han drog sig undan när han fått det han ville. Kanske ett grovhångel eller sex. Han var den där killen som ingen tjej borde behöva träffa. Som tur är så gick den här fasen över, han blev en riktig man. Visst, han var fortfarande inte perfekt, men vem är egentligen? Han erbjöd mig sina råd, att så fort en killes agerande förvirrar mig så ska jag ringa honom och fråga. Han har blivit min storebror igen, efter nästan tio år utan min äldsta och käraste bror så är han tillbaka.
Grattis brorsan, du börjar bli gammal. Jag älskar dig! ♥

Får man gå runt barbent nu?

Kategori:

Klockan är elva, solen har tillslut gett upp och det är fortfarande varmt i mitt rum. Mina fönster är öppna och jag ligger nästan naken ovanför lakanen men fryser inte. Våren har i princip hoppats över så nu är sommarn nästan här. Det är den underbara tiden precis innan sommarn då myggorna inte ännu har kikat fram än men man kan ändå gå runt utan vare sig jacka eller kofta. Jag älskar den här tiden på året, det är min favorit efter tidig höst då allting sprakar i eldens färger. Nu är allting grönt, skönt och härligt ända in i själen.
 
Nu åker frukten fram antingen glass, keso, kvarg eller bara som det är. Man börjar äta glass i mängder och man sitter på uteserveringen hos ens favoritcafé. Det vanliga teét ersätts med isté och man ler lite extra när man känner att man måste dra av sig strumpbyxorna för att inte svettas ihjäl. 
 
Ballerinaskorna sitter på fötterna och man vill inte se en enda dunjacka till. Håret sitter uppsatt för att vinden ska svalka en i nacken och man kan knappt bärga sig inför årets första dopp. Man börjar läsa utomhus och lapa solsken. Snart får man spraya på sig solkräm.
 
Försommarn är min årstid! ♥

Böcker, böcker, böcker

Kategori:

 
Jag vet inte hur många gånger jag har sett den här videon, men jag vet att jag älskar den. Jag själv är en bokälskare, tyvärr så hade jag en period där jag inte läste särskilt mycket. Jag tror det var för att jag vill passa in och inte avskärma mig från resten av världen. När det sen visade sig att jag faktiskt inte kan vara som alla andra och hatar när jag inte kan läsa så bestämde jag mig för att plocka upp det igen.
Mellan 4:an och 6:an så var jag med i en bokklubb för barn/tonåringar där man varje månad fick hem ett paket med diverse saker samt en till två böcker. Jag slukade de böckerna med håll och hår och läste tillslut ut dem så snabbt att mina föräldrar sa att jag kunde få en veckopeng istället för att vara med i bokklubben. Det var då min läslus-livsstil fick ta stryk. Jag slutade läsa lika mycket, men jag lyckades hålla kvar i manga. Det räckte inte för mig.
Jag går nu på gymnasiet och läser mer än någonsin. Min urstädade bokhylla börjar sakta men säkert bli fylld med nya böcker som jag plockar upp då och då på antingen myrorna eller någon bokhandel i stan. Det finns även en begnad bokhandel som min vän Emmi visade mig för någon månad sen som är full med fantastiska böcker från alla genrer. Men nu tillbaka till videon ovan! Den inspirerade mig att göra min egen lilla lista av favoritböcker.
 
 
The Fault in Our Stars av John Green
En sån där bok som man bara måste tycka om helt enkelt. John Green skriver så vackert och han förstår sig på ungdomar som ingen annan gör. Eller ja, spela roll om du är ungdom eller inte, vem som helst skulle kunna läsa den här och bli kär, det kan jag garantera. Jag tänker inte säga vad den handlar om, det får ni ta reda på själva.
 
 
Dream Warrior av Sherrilyn Kenyon
En av mina absoluta favoritböcker. Om jag skulle beskriva den här boken med ett ord så skulle det nog vara... Sexig. Det är en sexig bok helt enkelt, hur författaren beskriver sakerna som händer och karaktärerna och känslor, det är bara ett enda stort GAH. Det är nog inte en bok som jag skulle visa för mina föräldrar och säga "Hej, kolla vad jag läser, den är full utav sex och våld. Kul va´?" Men det är verkligen en bok värd att läsa. Om man tycker om grekiska gudar och mytologi så får den här en tummen upp.
 
 
Jack uppskäraren utav Glenn Lauritz Andersson
Okej, jag vet hur det här ser ut. En bok om Jack the Ripper, verkligen? Ja, jag finner ämnet skrämmande och fascinerande så jag köpte boken. När jag sen upptäckte att jag sögs in så blev jag först lite paff, men det är en genuint bra bok. Man får inte vara mjäkig eller klenmagad när man läser den, men den är så jäkla intressant så man märker det nästan inte. Det är en 282 sidor lång faktabok som kan läsas på samma sätt som vilken deckare eller thriller som helst.
 
 
Revolt av Suzanne Collins
Japp, jag tycke om trean mest, den kändes rå och djupare än de andra två. Det är så mycket som händer i den här som gör den till min favvis bland de tre. Jag tänker inte säga något som förstör för den som inte läst den, men den är så himla bra. När man väl börjat så kan man inte lägga ner den. Vid vissa tillfällen kan den verka seg, men det är de scenerna som ger den just det djupet. Gud, jag älskar den.
 
 
Breakfast at Sadie´s av Lee Weatherly
Det här är en utav de böckerna som fick stanna kvar när jag rensade ut alla mina bokklubbs-böcker. Det är en lättläst bok som går ner utan problem. Det är trevlig läsning som inte gör en till en bättre människa, men som kan få en att sina problem i livet på ett annat sätt. Om man tycker om att skratta åt bisarra situationer samt gillar att läsa må-bra böcker så får den här en stjärna i kanten. Både för sin humor och allvarlighet.
 
 
Septimus Heap - Magi av Angie Sage
Ännu en fantasybok. Gud vad jag älskar den här boken, det är den första i en serie som jag ännu inte har fortsatt att läsa. Jag är lite sur på mig för själv för att jag inte tagit tag i det än, för karaktärerna i den här är guld. Man skrattar, gråter och funderar när man läser den här lilla guldklimpen. Den visar kraften i kärleken mellan familjemedlemmar och att även fast livet är svårt så kan man komma ut oskadd på andra sidan. Jag har läst den här så många gånger, för den är värd att man läser den om och om och om igen.
 
 
Artemis Fowl - Slipad Opal av Eoin Colfer
Wow, den här boken alltså, wow. Också fantasy, fylld med saker som jag knappt har kunnat föreställa mig innan. Det är den fjärde boken i Artemis Fowl serien, som jag tyvärr inte läst helt och hållet. Men tur nog så kan man plocka upp och läsa den här utan att ha läst de föregående. Det ända som händer då är att man vill gå ut och hitta resten utav serien för att även sluka den hel.
 
-
 
Så där har ni det, min lista utav bokhyllefavoriter. Jag älskar de här böckerna och om ni plockar upp dem och upptäcker att även ni älskar dem eller bara tycker om dem, skicka iväg en liten kommentar. Jag älskar att prata böcker, så kör på.
Men nu måste jag tyvärr skriva lite på en rapport till samhäll och sedan gå och lägga mig.
Många pussar ♥