Momo

Idag ska jag på fest. Inte vilken fest som helst, utan en för min äldsta storebror. Det är honom jag är mest lik utav mina syskon. Vi har samma blå-gröna ögon som pappa och samma ljusbruna hår. Jovisst, jag har färgat mitt några gånger, men det är samma färg från början. Vi tycker båda om att läsa och sitter gärna vid en dator och surfar runt. Intresset för inredning är inte avsaknat och smaken för vänner skiljer sig minimalt.

Så, finns det några skillnader? Absolut, många. Men den största är nog att han är 13 år äldre. Jag själv är en 90-talare medan han är en 80-talare. Han var redan i tonåren när jag kom in i hans liv. Som tur var tyckte han om mig, med allt som kommer med en bebis. Jag har ett kort från när jag är kanske 2 och halvt och sitter i hans knä. Vi sitter framför en dator och jag äter pinnglass. Jag tror han spelade spel. Han ser så liten ut på kortet, han var yngre än jag är nu med blont, ostyrligt hår och en tanig pojkkropp.

Allt detta, men när det kom till kritan så gled vi ifrån varandra. Han flyttade hemifrån när jag var 4, min andra bror flyttade när jag var 7. Jag växte upp ensam, hade få vänner men nöjde mig med vad jag hade. Sedan flyttade mina föräldrar och jag in till stan. Jag fick uppleva förtonåren utan att någon förvarnade mig om hur det var. Ingen förvarnade mig om hur mycket jag skulle hata det, men att jag ändå skulle klara mig och skulle komma ut hel på andra sidan. Att människor borde tycka om en för den man är, inte för hur man skulle kunna vara.

Min mamma fyllde nyligen 50, det är hans styvmamma. Japp, vi är halvsyskon. Men i alla fall! Jämt när min familj festar så festar vi, länge. Det slutade med att han och jag satt vid ett bord vid 2-tiden. Vi pratade om hans tonårsår. Vilken skitstövel han var mot tjejer, för att han märkte att det var de killarna som tjejerna såg. Hur han inte ville få hjärtat krossat så han drog sig undan när han fått det han ville. Kanske ett grovhångel eller sex. Han var den där killen som ingen tjej borde behöva träffa. Som tur är så gick den här fasen över, han blev en riktig man. Visst, han var fortfarande inte perfekt, men vem är egentligen? Han erbjöd mig sina råd, att så fort en killes agerande förvirrar mig så ska jag ringa honom och fråga. Han har blivit min storebror igen, efter nästan tio år utan min äldsta och käraste bror så är han tillbaka.

Grattis brorsan, du börjar bli gammal. Jag älskar dig! ♥