Tjenare!

Har suttit här framför datorn ett tag och bara lyssnat på mina favoritlåtar, och vet ni vad jag insåg? Jo, att jag saknar mina klasskamrater, och jag insåg även att jag bara har två skolår kvar med dem. Det gjorde mig ledsen. Egentligen så gillar jag inte att lära känna personer som jag vet att jag inte kommer ha kvar som vänner resten av livet. Det är nog även därför jag håller så hårt i mina bästa vänner och blir så ledsen när vi skilds åt. Men det är ju bara att rycka upp sig - antar jag - de kommer ju tillbaka, vi kan ju umgås mer.
Att vara ensam är såklart också skönt, det är det jag är van vid, det jag växt upp med. Så är det att vara sladdis. Tur att jag har mina ökenråttor som sällskap 24/7. Hehe... Mycket svammel det blev idag.

Ciao! ♥