Det gick skitbra idag! Sure, jag höll på att välta en skärm mitt under föreställningen, men det gick bra. Jag har nog aldrig varot så nervös inför att uppträda för en hög 6-åringar. Det var roligt, me utmattande. Jag och en av trumpetarna åkte spårvagn tillsammans tillbaka till skolan och vi sov i princip under hela resan. Så precis innan jag skulle av blev det en sån där "oh shit, måste gå!" situation där jag i princip kastar mig av spårvagnen innan den slår igen dörrarna. Det sista vi sa till varandra var "lycka till på nationella" och "vi ses på onsdag". Så eh, ja, vi är lika gamla och är båda lika chill inför nationella i svenska. Jag är det mest för att jag vet att jag kan, han är nog så mest för att han inte orkar stressa upp sig. Vi kom fram till idag att vi är väldigt olika. Jag är överbeskyddande mammig, medans han är väldigt laid-back och liksom lite "gör vad du vill, jag bryr mig inte"-typen. Vilket är bra, för vi funkar väldigt bra ihop på det sättet. Jag kan bli småsur utan att han också förlorar fattningen. Det är riktigt nice, nu gäller det bara att hålla det så.
Godnatt!
